Villa Sciacca

Saknad 07 april 2009

Filed under: Under citronträden — Villa sciacca @ 6:48

Jag saknar min stora mage. Jag saknar rörelserna och sparkarna som kom där inne ifrån. Jag saknar Nicholas. Det känns så tomt. Tiden går så långsamt, särskilt när jag tänker på att vi inte får försöka igen på minst ett år, och att det kommer att ta minst två år innan det över huvudtaget kan finnas ett litet barn i våra liv, om vi över huvudtaget vågar försöka igen… Riskerna ökar med tiden, och jag läste någonstans att har moderkakan en gång lossnat, så ökar risken för att den gör det igen med 10%…

Igår kväll när jag låg på soffan kom Peppe och lade sig hos mig en stund. Då tänkte jag att om livet inte hade varit så förbannat orättvist så skulle du inte ha fått plats här hos mig, för magen skulle ha tagit upp all plats…

Om det bara inte hade hänt så snabbt. Om jag bara hade fått någon signal om att något inte stod rätt till… Då hade det kanske gått att rädda Nicholas. Men kroppen gav inga signaler. Det gjorde den inte förra gången heller. Då hade bebisen varit död i nästan en vecka när det upptäcktes. Jag mådde hur bra som helst och kände inte av några konstigheter alls. Det känns som att min kropp sviker mig, den samarbetar inte… Den låter mig inte veta…

Jag är arg och ledsen på samma gång, men jag gråter inte lika mycket som jag gjorde första gången, jag känner mig liksom bedövad på något sätt. Första gången kom det som en otrolig chock, den här gången vågade man inte riktigt tro på att allt skulle gå bra, man vågade inte ta ut för mycket glädje i förskott…

Annonser
 

26 Responses to “Saknad”

  1. Kajsa-Lisa Says:

    Ja, livet är bra jäkla orättvist.

    Jag önskar så att jag kunde hjälpa på något sätt, men det enda jag kan göra är att skicka mina tankar och kärlek.

    Kram

  2. Sandbarnet Says:

    Åh snutt… livet är allt bra orättvist!

    Kram

  3. Ingrid Says:

    Många tankar går till dig! Kram Ingrid

  4. Veronica Says:

    Jag tänker på dig vännen!

    Så orättvist och inga signaler…

    Kramar till dig!

  5. Ingela Says:

    Det är så ofattbart orättvist… Jag förstår att två år känns långt bort..
    SV: det är ju inte så konstigt att du inte vill ha dom kläderna… Det tror jag inte att någon skulle vilja..
    Ang din signatur så förstår jag att du går tillbaka, det verkade ju inte ha hjälpt ändå att du bytte vad jag förstår..

    Det var skönt att få en kommentar av dig igen!
    Ta hand om varann, jag önskar det fanns något jag kunde göra.
    Kram Ingela

  6. redpaint Says:

    Nej det är sannerligen inte rättvist.. Det borde inte fått hända..
    Kram..

  7. Visst är livet fruktansvärt orättvist…
    Men det känns skönt att ni kan dela sorgen du och din man.
    Ta väl hand om dig!
    Kramar Ninni

  8. Misen Says:

    Ja, det är för orättvist. När det otänkbara händer blir man helt stum. Tänker på er och skickar tröstkramar via etern. Ta hand om er!

  9. Ja, fy vad orättvist, vännen. Orättvist mot dig, orättvist mot peppe och orättvist mot lilla Nicholas som aldrig fick möjligheten att uppleva livet… Saknaden måste vara oerhörd. Kramar vännen

  10. Karin Says:

    Jag håller med alla här,så orättvist. Jag beundrar dig att du ens vågar tänka tanken att försöka igen. Jag har en vännina, hon som är länkad i min blogg som mitt nya liv. Hon hadde flera sena missfall. Sedan födde hon en flicka som dog vid förlossningen och nästa flicka levde i fyra dagar. Vi var så unga då jag och min vännina, och jag led med henne och såg hennes sorg. Nu har hon tre vuxna barn. Hon orkade prova igen. Men inget barn kan ersätta de förlorade. Hon kommer aldrig att glömma dem.Jag lider med dig, men att förstå fullt ut hur det känns, gör nog bara en som min vännina som själv gått igenom detta.kram

  11. DaisyAndMe Says:

    Nog förstår jag att saknaden måste vara enorm. Det är när livet liksom återvänder till vardagen som sorgen kan vara som värst.

    Kram!

  12. Monica Says:

    Hej, vännen !!!!
    Det ÄR orättvist………och du är ju ändå på rätt väg, som vågar tänka alla tankar….och skriva och säga, kanske skrika ut denna enorma orättvisa,sorg,saknad…..och makt -löshet….
    Och att du känner dig sviken…….
    Mina ord blir så banala……..och råd går inte att ge……men jag känner med dig….finns här med dig………i din enorma sorg…….
    och tänker på vad en viss person sade till mig :……….- du hittar din väg……..och det tror jag du gör med…….även om det inte känns så just nu………och även om vägen många gånger kommer att kännas svår och smärtsam……
    Bamsekramar till dig………tänker på dig……….önskar dig en fridfull påsk…….Kram,Monica

  13. Jessica Says:

    Många tröstande kramar sänder jag dig.

  14. Många kramar från mig!

  15. Blir lite ledsen när jag läser det här!Så hemskt…Hoppas att du vågar försöka igen!Mitt första barn föddes med akut kejsar snitt för att moderkakan börjat lossna,men sedan gick det bra!En stor tröstkram till dig!Susanne

  16. Nina Says:

    Vilken saknad det måste vara.
    Tänker på er!

  17. segsliten Says:

    Kram på dig vännen! ♥

  18. Anna Says:

    Många , många, många kramar till DIG , att livet är orättvist det visste man, men så jäkla orättvist trodde jag aldrig , Jag har tänkt såååå mycket på dig , Kram Anna

  19. Vero Says:

    Usch ja, varför är livet så orättvist…

    Jag önskar att Du och Peppe ALDRIG mer råkar ut för nånting liknande igen och jag önskar att det fanns nånting som jag kunde göra för att se till det…

    Du är en fin tjej på alla vis och jag tycker du är så otroligt stark, på alla vis. Kram,

  20. Vero Says:

    Vad tjatig jag blev där… på alla vis…. suck! Ja, ja… jag hoppas du förstår vad jag menar… Det var för tidigt på morgonen för mig tror jag… på alla vis… =)

  21. Weirdo Says:

    Vad jobbigt…Sänder dig många goda tankar från Nya Zeeland önskar att jag kunde göra saker lättare för dig. :o( Livet är bra orättvist ibland!

  22. Glad Påsk , hoppas att du ha det så bra du bara kan !! Tänker på dig !!Kram I allt elände // Anna

  23. Ingela Says:

    Trist med vädret, fast om man bara är inne kan jag tycka att det är rätt skönt…

    Ta hand om varann och finn styrka hos varandra..

    Kram Ingela

  24. Ingrid Says:

    Hejsan, tack för dina gullig rader hos mig. Jag hoppas att ni får en lugn och skön påskhelg! Du vet att jag tänker på dig! Många varma kramar! /Ingrid

  25. Mifflan Says:

    Hej! Så modigt av dig att dela dina erfarenheter mitt i den sorg du känner. Livet prövar oss på olika sätt.
    Styrke kramar!

  26. Sorgsen blir jag av dina senaste inlägg. Inte är världen rättvis, det tycker jag du bevisar på ett trist sätt Helena (svårt det här, du är liksom Pysen…). Den där tomheten måste kännas svår. Tror det måste få ta tid. Det verkar ju som vädret stämmer med sinnestämningen, på något galet sätt. Jag är nog ingen världsmästare på att trösta… Fast vet om några andra som inget hellre vill än att få barn och som inte kan, det blir fel varje gång. Ett par som inte kunde få egna biologiska barn skaffade adoptivbarn, fick en syskonskara på tre från Sydamerika. Det blev en hel del problem och nu är familjen splittrad. Inte helt rättvist det heller.
    Fast det hjälper knappast dig. Varma påskkramar skickar jag, till dig och Peppe.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s