
Jag har precis läst ut Påvarna – 2000 år av makt och helighet skriven av Göran Hägg och jag måste säga att det var väldigt intressant läsning, speciellt när man bor i ett katolskt land. Det känns viktigt att förstå bakgrunden till vissa företeelser.
Förutom att jag nu vet en hel del mer om hur vatikanstaten uppstod, hur det är uppbyggt och hur det fungerar, så vet jag också att påven inte alltid har varit så from och helig som man kanske skulle kunna tro.
Visst du till exempel att den stackars påven Formosus (891-896) fick sitt lik uppgrävt av påven Stephanus V som sammankallat ett kyrkomöte för att i efterhand döma Formosus för att han brutit mot regeln som förbjöd biskopar att byta stift? Liket dömdes som skyldig, berövades sin påveskrud, stympades och kastades i Tibern och alla beslut som Formosus tagit upphävdes…
Ända fram till 1400-1500-talet präglades många påvars liv av ett allt annat än fromt leverne, man ägnade sig gärna åt stora fester och orgier, många av dem hade barn både innan de blev påvar och fick fler efter att de blivit påvar. Man utsåg sina släktingar till kardinaler och hertigar, man sålde kyrkans egendom för att själv lägga beslag på pengarna och en hel del annat i samma anda.
Det här är ingen tråkig historiebok, Göran Hägg skriver på ett personligt och intressant sätt och är ofta en aning ironisk vilket jag gillar. Boken är skriven i kronologisk ordning och resan genom påvarnas historia startar redan på 70-talet efter kristus för att avslutas med ett kapitel om den nu sittande påven, Joseph Ratzinger, eller Benedictus XVI som är hans påvenamn.
Är man det minsta intresserad av religion i allmänhet och fenomenet påvedömet i synnerhet kan jag varmt rekommendera den här boken!



